Ickevåldets blomma

I ett land inte så långt från vårt går en människa fram till en annan och sträcker fram en blomma. Det är inget våldsamt med det…

Under natten äger en militärkupp rum i landet och alla former av offentliga ömhetsbetygelser förbjuds å det strängaste, särskilt att ge varandra blommor. Trots vetskapen om riskerna går samma person på morgonen till sin älskade för att ge en blomma. När soldaterna ser detta går de fram och misshandlar den som gav blomman. Ickevåldsmotståndet har börjat…

Nästa dag när soldaterna är ute och patrullerar så ser de en kvinna komma hoppande på kryckor… I sin mun har hon en blomma. Till sin förvåning ser soldaterna att hon är på väg att lämna den till en man. De skyndar fram och den här gången misshandlar de henne så svårt att hon nästan dör. Resten av dagen tvingas soldaterna dock att slå sig trötta på människor som i kvinnans efterföljd ger varandra blommor. Ickevåldskampen har börjat…

På förmiddagen nästa dag ser soldaterna fyra människor som kommer bärande på en bår. På båren ligger Zoe (vars namn betyder liv) i gips. Bredvid henne ligger en blomma. Soldaterna är stumma av förvåning. Hennes vänner bär båren till soldaterna och med ett leende sträcker Zoe fram blomman till dem. Soldaterna vet inte vad de skall ta sig till. Resten av dagen ser de människor överallt som ger blommor till varandra, till soldater och som sticker ner blommor i gevärspiporna.

Ickevåldsrevolution är ett faktum.


(”Ickevåldets blomma” är utvecklad av Klaus Engell-Nielsen)



* Blomma i berättelsen är en symbol för vilken vardaglig handling och mänsklig rättighet som helst.